oktober 2010

Nu lanseras Plastic Disclosure Project

I spåren av Carbon Disclosure Project och Water Disclosure Project kommer nu ett nytt liknande initiativ: Plastic Disclosure Project. Liksom de två föregångarna är detta ett projekt som många institutionella investerare ställer sig bakom.

Mindre än 15 procent av all plast i världen återvinns, och mer än 7 miljoner ton skräp förs ut i den marina miljön varje år. Det mesta av plasten är inte biologiskt nedbrytbar och det kan ta flera hundra år för den att komposteras. Många har säkert läst om de jättlika soptippar som bildas till havs. Plasten kan vara förödande för djurlivet, både till havs och på land, och den kan också leta sig vidare in i näringskedjan och påverka människors hälsa.

Därför är det kanske logiskt att det nu – tio år efter att Carbon Disclosure Project drog igång -  är dags att ta steget vidare mot plastrapportering i företagssektorn.

Plastic Disclosure Project(PDP) invigdes i samband med konferensen The Clinton Global Initiative i september i år. PDP syftar till att företag ska mäta och rapportera sin plasthantering. Investerare ska kunna använda datan för att göra analyser och bedömningar av företagen, liksom de redan idag kan göra för de 2,500 företag som rapporterar klimatdata via Carbon Disclosure Project. Nästa år ska den första plast-enkäten skickas ut. Resultaten kommer att publiceras på projektets hemsida.

Bakom projektet står Project Kaisei, ASrIA (The Association for Sustainable and Responsible Investment in Asia) och HKUST (Hong Kong University of Science and Technology).

Kommentera

Under ansvarsfulla investeringar (SRI), csr, miljö

september 2010

Lär mer om CSR i Asien: tre bra forum

Vi har haft ett långt sommaruppehåll här på csriasien.se som ni märkt. Men nu är vi på banan igen, och vi börjar hösten med tips på bra mötesplatser för att diskutera och lära sig mer om CSR i Asien.

I takt med att CSR som fenomen börjar breda ut sig i Asien så har också konferenser, seminarier och föredrag börjat poppa upp som svampar ur jorden runt om i regionen. Ibland är det si och så med kvaliteten – inte sällan arrangeras de av professionella konferensfixare  som inte är insatta i ämnet, och därför inte lyckas pricka in de mest angelägna frågorna. Men det finns också forum som brukar hålla hög nivå och fler av dem är regelbundet återkommande. Här är mina tre bästa tips (för den som befinner sig i eller kommer att ha vägarna förbi Asien vill säga):

1. CSR Wednesday ordnas en gång i månaden i Hong Kong, Singapore och Kuala Lumpur. Organisationen CSR Asia är arrangör. Inbjudna gäster pratar om aktuella ämnen, och seminarierna (som är kostnadsfria) är alltid relevanta enligt min erfarenhet. Dessutom är de ett ypperligt tillfälle att nätverka med människor i branschen. Nästa sammankomst i KL har rubriken ”Migrant Worker Management Toolkit”.

2. Green Drinks finns i många städer runt om i världen, däribland ett flertal asiatiska. En gång i månaden ordnas träffar för miljöintresserade människor i en bar eller café (vilket förstås inbjuder till mingel). Ofta inleds kvällen med ett anförande av någon inbjuden gäst. I Tokyo samlades man nu senast på temat ”Love your community”, och den som befinner sig i Hanoi i höst kan se fram emot ett möte om grön arkitektur, för att nämna några exempel.

3. CSR Asia Summit är den mest kompetenta konferensen i storformat på temat CSR i Asien enligt min mening. Årets version har just gått av stapeln, denna gång i Hong Kong, men den som missade detta tillfälle får ju ett nytt nästa höst. Läs mer om vilka ämnen man valde att avhandla i årets version här.

Kommentera

Under csr

juli 2010

Sommarläsning

Nu finns alla artiklar som publicerats på den här sajten under hösten 2009 och våren 2010 behändigt samlade i en enda fil, som lätt kan laddas ned och tas med till hängmattan eller bryggan i sommar.

 Klicka här för att ladda ner (pdf 1,5 MB)

 

Glad sommar!

Önskar,

Emma Sjöström

Grundare av CSR i Asien

 

 

 

Kommentera

Under csr

juni 2010

Orent spel i fotbollsfabriken

Fotbolls-VM är i full gång och glädjeyran och entusiasmen i Sydafrika och i världens TV-soffor och barer vet inga gränser. Men fullt så lustfyllt är det inte i de asiatiska fabriker som tillverkar själva fotbollarna. Tretton år efter de upprörande uppgifterna om att pakistanska barn sydde fotbollar för några ören i timmen är situationen fortfarande inte vidare bra på flera håll.

International Labor Rights Forum (ILRF) har tittat närmare på de fyra länder med mest bolltillverkning, nämligen Pakistan, Kina, Thailand och Indien. I en nyutgiven rapport från organisationen finns gott om exempel på orimliga arbetsförhållanden. I en fabrik i Kina arbetade de anställda upp till 21 timmar per dag under högsäsong, utan en enda dag ledig på en hel månad. I en del indiska fabriker fanns varken rent dricksvatten eller tillgång till toalett. I Pakistan uppgav hälften av de över 200 intervjuade arbetstagarna att de tjänade mindre än den lagstadgade minimumlönen. Och så vidare.

En anledning till att det är svårt att få bukt med problemen är att mycket av fotbollstillverkningen sker i hemmen eller av leverantörernas underleverantörer (s.k. ”stitching centres”) och ofta sker det på tillfällig basis. En sådan fragementerad leverantörskejda försvårar förstås möjligheterna till att kontrollera arbetsvillkoren för de som syr bollarna. Det leder också till att arbetstagarna är mer utsatta än annars, och deras situation utnyttjas ofta till att betala sämre löner och på andra sätt bryta mot deras rättigheter.

Så vad göra? Vad gäller just VM så skulle förstså FIFA kunna engagera sig ännu lite mer för att ställa krav på den produkt som ju trots allt utgör själva kärnan i deras verksamhet, om man säger så (men redan idag så gör man åtminstone ett försök i den riktningen). Som vanligt behöver dessutom de köpande sportföretagen ta sig ytterligare en funderare på hur de kan styra upp produktionsapparaten så att de skapar förutsättningar för att tillverka deras produkter på ett okej sätt. Och visst jobbas det hårt på flera fronter för att saker och ting ska bli bättre, men det räcker inte. Min fotbollshälsning till dessa företag är: Tag kontrollen över produktionen! Det är ju ert jobb. Om affärsmodellen omöjliggör att fotbollarna tillverkas på vettiga villkor så kanske man måste tänka om på något sätt?

Redan idag finns rättvisemärkta fotbollar att tillgå på marknaden. Vore det inte en bra målsättning inför nästa VM att alla bollar på planen är garanterat schysst tillverkade? Jag tror att jag hörde ett ”ja” från VM-bollstillverkaren Adidas där, eller?

Kommentera

Under arbetsvillkor, csr, indien, kina, pakistan, thailand

juni 2010

Så kan köpande företag påverka arbetsvillkoren i Vietnam

Om utländska företag vill att deras uppförandekoder ska ge en positiv effekt på arbetsvillkoren i vietnamesiska fabriker bör de göra två saker: Påvisa ett samband med förbättrad produktivitet, och lobba för bättre lagstiftning. Det säger Jee Young Kim, som ägnat flera års forskning åt frågan.

Vietnam, som har 84 miljoner invånare, är ett av de fattigaste länderna i Asien. Jordbruket svarar för den största andelen av exporten (40 procent), men en annan viktig exportsektor är textil- och skoproduktion.

Liksom på andra håll i Sydostasien så är det ofta långt ifrån frid och fröjd i landets fabriker. Låga löner, långa arbetsdagar och begränsad föreningsfrihet är vanligt i den arbetsintensiva industrin.

Vad kan de köpande bolagen göra åt detta?  Det undrar inte bara många inköpschefer runt om världen, utan även en och annan forskare som försökt ta sig an frågan på djupet. Jag stämmer därför träff med Jee Young Kim, som skrivit en avhandling om hur privata och statliga regleringar kan motverka sweatshops i Vietnam. Hon har intervjuat 111 arbetstagare vid 56 fabriker, och dessutom intervjuat ledningen i 124 fabriker, alla inom kläd- och skobranschen.

Jag träffar Jee Young på The Chinese University of Hong Kong, där hon numera är verksam efter ett antal år vid Harvard University.

Har de köpande företagens uppförandekoder någon inverkan på arbetsvillkoren tycker du?

Ja, på vissa områden kan man se ett samband. Den mest positiva korrelationen mellan företags uppförandekoder och förbättrade arbetsvillkor gäller hälsa och säkerhet enligt mina resultat, snarare än exempelvis löneläget.

Varför är det så?

Vietnam har en detaljerad lagstiftning för hälsa och säkerhet, och föreskriver exempelvis en högsta tillåten temperatur i fabrikerna, att arbetstagarna har rätt till årliga hälsokontroller och att det ska finnas hälsokliniker i anslutning till arbetsplatsen. Jag kan konstatera att fabriker där köparna har uppförandekoder på det här området oftare också följer lagen, jämfört med de som saknar uppförandekoder. Man kan säga att den privata reglering som uppförandekoderna utgör fungerar som en förstärkningsmekanism av lagen.  

Varför tror du att uppförandekoderna inte fungerar lika bra för att åstadkomma bättre löner?

Därför att det inte finns en lika tydlig lagstiftning på det här området, och det finns en motsättning mellan köparnas mål med sina uppförandekoder och den rådande lagstiftningen i det här fallet.

Vad har du för råd till utländska bolag som vill verka för bättre arbetsvillkor?

Att de bör försöka motivera fabrikerna att vilja följa uppförandekoderna, snarare än att bara diktera villkoren. De vietnamesiska fabrikscheferna gillar inte att bli tillsagda vad de ska göra, och det förekommer att man använder lagen som argument mot köpares uppförandekoder. Det är till exempel inte ett lagkrav att ha luftkonditionering (man kan ju sänka temperaturen på andra sätt), men många köpare kräver det, och då kan det hända att en fabrik vägrar med hänvisning till lagen. Numera talar allt fler köpande företag om att arbeta tillsammans med fabrikerna för att möjliggöra att de lever upp till koderna, och det är bra,  så länge köparna förstår att fabriksledningen inte kommer att helhjärtat anamma koderna om de inte ser ett business case.

Vad mer kan de köpande företagen göra?

Eftersom jag sett att det finns ett samspel mellan uppförandekoder och lagstiftning så är mitt andra råd att utländska köpare bör engagera sig i myndigheternas arbete och verka för att det finns lagar som stöder uppförandekoderna.

Men kan de verkligen göra det? Finns det exempel på det?

Det finns exempel på skoföretag som har ordnat workshops för fackföreningsföreträdare och som har tagit fram material för myndighetspersoner. Men det är inte speciellt vanligt. Fler företag borde engagera sig för att höja den lagstadgade minimilönen.

Fotnot: Jee Young Kims avhandling heter ”Governance Beyond Borders: Anti-Sweatshop Regulation in Vietnam’s Fashion and Footwear Industries” och kan beställas genom ProQuest.

Kommentera

Under akademisk forskning, arbetsvillkor, csr, vietnam

juni 2010

Före detta sweatshoparbetare lanserar egen klädkollektion

Arbetstagare som tidigare jobbat i sweatshops i Thailand och Argentina gör nu gemensam sak för förbättrade arbetsförhållanden. Den 4 juni lanserar de kollektionen ”No Chains”.

Syftet med det nya klädmärket No Chains är dels att skapa arbetstillfällen med schyssta villkor i klädindustrin, och dels att öka omvärldens medvetenhet om det utnyttjande av arbetskraften som är vanlig i branschen.

Den ena delen av samarbetet består av kvinnor från Thailand, som inte fick ut sin rättmätiga ersättning när fabriken de arbetade vid stängdes 2003 (fabriken tillverkade varor för bl.a. Nike, Adidas och Umbro). De bildade då kooperativet Dignity Returns för att kunna fortsätta tillverka textilvaror, men på egna villkor. Under en konferens förra året träffade de medlemmar från det argentinska textilkooperativet La Alameda, som även det hade bildats som ett resultat av den exploatering som arbetstagarna utsatts för tidigare. De två grupperna bestämde sig för att samarbeta och sprida sin kamp mot omänskliga arbetsförhållanden i klädbranschen runt om i världen, genom att lansera ett gemensamt globalt klädmärke som står fritt från slavarbete och utnyttjande.

På sin hemsida förklarar medlemmarna varför man valt namnet No Chains:

”The clothes produced in traditional garment factories, trap workers in chains – in chains of debt, chains of control by bosses who care for money and not workers – and chains of global production, where many parties grab profits that come from the blood of workers.”

Klädkollektionen kommer att lanseras samtidigt i Bangkok och Buenos Aires. Den kommer också att kunna köpas via internet. Planen är att tillverka mer kläder i samarbete med andra kooperativ.

Kommentera

Under arbetsvillkor, csr, thailand

maj 2010

Trendspaning: Gröna gallerior och kontor

Shoppingmekkat Singapore har nu fått sin första ”eko-galleria”. Allt från luftkonditionering till toalettspolning går i miljöns tecken. Projektet är ett uppmuntrande exempel på hur bra det kan bli om man  bygger in ett grönt tänk redan på designstadiet. Och inte behöver det kosta skjortan heller.

I höstas öppnade ”Singapores första eko-galleria”, som City Square Mall själva benämner sig. Shoppingcentret ligger i Little India och försöker locka kunder från citykärnan med färgglada affischer som visar blommor, fjärilar och glada familjer med shoppingpåsar i händerna.   

Vad är det då som är så eko med det här stället? Efter ett besök i City Square Mall kan jag konstatera att inte är det själva butikerna; jag hittar bara två affärer som är inriktade på att sälja ekologiska produkter av olika slag. Nej, grejen med det här stället är snarare själva byggnaden, där miljötänket lyser igenom i allt från materialval till uppvärmning och avkylning.

Byggbolaget City Developments Limited (CDL) har investerat ungefär 5 procent av den totala kostnaden i detta 65,000 kvadratmeter stora komplex på miljövänliga lösningar, och trots att det är en liten andel så kan listan göras lång över de åtgärder man infört; här är bara några exempel:

  • På herrtoaletten används inget vatten i pissoaren, något som sparar 3000 kubikmeter vatten per år. Mitt medföljande herrsällskap vittnar om att det var fräscht trots att inget vatten användes.
  • Växter har ställts ut på strategiska ställen för att ha en avkylande effekt (något som har betydelse i det tropiskt varma Singapore).
  • Kondensvatten från luftkonditioneringen samlas in och återanvänds. Detta sparar 5,593 kubikmeter vatten varje år.
  • En högeffektiv kylanläggning medför att man jämfört med ett vanligt system sparar 4,693 megawatttimmar per år, vilket motsvarar 891,800 SGD (5 miljoner SEK).
  • På taket finns solpaneler, och en anordning för att samla in regnvatten (som används för bevattning av växter).
  • I själva byggprocessen brukades alternativa material och tekniker, som medförde att man tärt mindre på naturrersurser som sand (för betongtillverkning) och granit som annars brukar användas en masse i sådana här projekt. Den miljömedvetna byggprocessen har inneburit att man kunnat hålla en lägre energi- och vatten förbrukning och genererat mindre koldioxidutsläpp än när branschens vanliga normer följs.

En längre lista finns här för den som vill läsa mer. 

Emma Sjöström använder en informationskiosk i City Square Mall

För att entusiasmera och engagera besökarna försöker gallerian på olika sätt att erbjuda en eco-learning experience. I ett antal informationskiosker kan man t.ex. få realtidsinformation om hur stor andel solenergi som gallerian använder just då, hur stor energiförbrukningen och koldioxidutsläppet är, med mera. Dessutom ordnas scenframträdanden, kurser och utställningar och andra evenemang på miljötema.

Grön arkitektur och miljövänliga lösningar för kommersiella byggnader verkar vara en ny och het trend i Singapore: 

I våras meddelade hyresvärden JTC att en ny kontorsbyggnad på 37,500 kvadratmeter ska byggas med hjälp av bästa möjliga miljölösningar, exempelvis solenergisystem, regnvatteninsamling och miljövänliga byggmaterial. Byggnaden, som ska heta  Cleantech One, välkomnar 50 ”gröna” hyresgäster när den står klar i december 2011.

Andra ställen, som inte haft ett grönt tänk från början, försöker hitta lösningar för att ändå bli lite grönare i efterhand. Den trendiga gallerian 313@Somerset på Orchard Road har infört ”gröna hyreskontrakt” – the Green Lease. Det innebär bland annat att butikerna uppmuntras att införa mer miljövänliga material i sin inredning och i displayer, och att göra investeringar för att minska sin energiförbrukning, som exempelvis energisnålare belysning.

Många fler exempel finns, och vi kan hoppas att den gröna bygg- och arkitekturtrenden i Singapore spiller över till andra delar i regionen, där det annars tycks som att toaletter som använder 23 liter vatten per spolning, hus som är byggda helt i betong, och luftkonditionering som kräver att man har en stickad tröja med sig till jobbet är legio. Som tur är finns ofta pengar att spara på den här typen av lösningar, och det om något är ett språk som Asiens (och världens) byggherrar förstår.

Kommentera

Under csr, miljö, singapore