mars 2011

Thailand har flest kvinnor i företagsledningen

Nyligen firades internationella kvinnodagen. I samband med detta rapporterar  revisionsbyrån Grant Thornton att Thailand är det land i världen som har flest kvinnor i toppositioner  i företagen.

Hela 45 procent av tjänsterna i företagledningarna (”senior management position”) innehas av kvinnor i Thailand, visar Grant Thornton:s undersökning. Här är topplistan bland 39 undersökta länder:

  1. Thailand (45 %)
  2. Georgien (40 %)
  3. Ryssland (36 %)
  4. Hong Kong och Filippinerna (35 %)

Bottennoteringarna innehas av Indien, Förenade Arabemiraten och Japan, med mindre än 10 procent kvinnor i företagsledningarna.

Asiatiska länder tillhör med andra ord både ledarna och eftersläntrarna vad gäller könsfördelning i företagens toppskikt. De europeiska länder som hamnar högst på listan är Polen och Grekland (31 respektive 30 procent kvinnor i företagsledningen). 

Vad innehar då dessa kvinnor för tjänster?

De flesta är finanschefer (22 procent) eller personalchefer (20 procent). Det är mindre vanligt att de innehar VD-posten (8 procent), men här tycks asiatiska företag utgöra undantag. I Thailand innehar 30 procent av de kvinnor som ingår i företagsledningen just VD-posten. Det är den högsta siffran i världen, följt av Kina, där motsvarande siffra är 19 procent. I EU är det bara 9 procent av toppkvinnorna som är VD:ar och i Nordamerika 5 procent.

Samtidigt konstaterar en undersökning av Newseek som citeras i China Daily att kinesiska kvinnor är mest karriärdrivna i världen: 75 procent av Kinas ”career women” strävar efter att nå en position i företagsledningen, medan samma siffra för USA är 50 procent. Om glastaket i Asien är tunnare än här hemma så kommer vi sannolikt snart att se helt andra ansikten än vi är vana vid i toppen på världens stora företag. Se upp, ni medelålders vita män!

Kommentera

Under csr, jämställdhet, kina, thailand

februari 2011

Singapore utnämnd till Asiens grönaste stad

En studie som utvärderar miljöprestandan hos 22 asiatiska städer listar Singapore som nummer ett, medan Karachi i Pakistan tar sistaplatsen. Rapporten ger flera inspirerande exempel på hur företag kan bidra till att göra staden grönare.

Det är organisationen Economist Intelligence Unit (EIU), sponsrad av Siemens, som tittat närmare på åtta aspekter: (1) energi och koldioxid, (2) markanvändning och byggnader, (3) transporter, (4) avfall, (5) vatten, (6) renhållning, (7) luftkvalitet, och (8) miljövård (environmental governance). Här är resultatet:

Green City Index. Bilden är hämtad från www.siemens.com

Som tur är stannar inte EIU vid att göra en rankinglista, utan framhåller ett antal konkreta exempel på vad som försiggår i Asiens mer eller mindre gröna städer. I ett flertal fall är företagssektorn en aktiv medspelare för att skapa en miljövänligare stad.

Läs till exempel om världens grönaste skyskrapa – ett 71-våningsbygge som just nu tar form i Guangzhou i södra Kina. Bara genom den kurviga utformningen genereras vindkraft som står för 4 procent av byggnadens energibehov.

Eller om den vietnamesiska sophanteringsanläggningen som kan ta hand om 2,000 ton sopor per dag. 85 procent av detta kan återvinnas eller omvandlas, och därmed säljas igen.

Eller om två företag i Bangkok som utvecklat ett GPS-system för att se till att avfall hamnar på avfallsstationen och inte olagligt dumpas på annat håll (något som tidigare varit ett stort problem, eftersom företag vill slippa kostnaderna för att lämna sitt avfall). Systemet har också gjort det möjligt för företagen att analysera sina sopor, tex vad de kan återvinna snarare än bara kasta bort.

Man behöver inte ha mycket fantasi för att räkna ut att det finns ett positivt förhållande mellan miljölösningar och ekonomiska intressen här.

Betänk också att FN räknar med att hälften av Asiens befolkning kommer att bo i städer om femton år (idag är siffran 42 procent).

Liksom rapportförfattarna konstaterar: Asiens framtid finns i staden.

Förhoppningsvis är den grön.

Kommentera

Under csr, miljö, singapore

januari 2011

Laos första börs – något för miljövänner?

Laos – landet som ligger inklämt mellan Thailand och Vietnam – har öppnat sin första börs. Laos har dryga sex miljoner invånare, är kommuniststyrt och tillhör Asiens fattigaste länder.

I dagsläget är endast två (!) bolag listade på börsen, men den förutspås växa till 10-15 bolag inom de närmsta åren.

I länder med en mer utvecklad finansmarknad är det inte ovanligt att aktiägare försöker påverka företags hållbarhetsarbete på ett eller annat sätt. Aktieägare kan exemelvis framföra synpunkter om att företag ska skärpa sig på miljöområdet eller att de ska säkra schyssta arbetsvillkor i produktionsledet. Kanske kommer så även att ske i Laos? Börsen kommer sannolikt att attrahera utländskt ägande, möjligen från länder där det finns en längre tradition av att försöka påverka bolag via aktieägande. Vad skulle tex hända om svenska pensionsfonder bestämde sig för att plocka in bolag från Laos i sina förvaltningsportföljer? 

Jag noterar också att det ena av dagens två listade bolag är ett elkraftsbolag (EDL-Generation Co). Detta bör intressera hållbarhetsmedvetna aktieägare, med tanke på att Laos är på frammarch som elexportör i regionen. Vissa bedömare menare att Laos, med sina stora floder, kommer att kunna utgöra ett veritabelt vattenkraftsbaserat batteri för att tillgodose exempelvis Thailand, Vietnam och Kina med el. Samtidigt kan storskaliga vattenkraftsprojekt orsaka problem för det lokala jordbruket och medföra tvångsförflyttningar av lokalbefolkning. Vissa aktieägare kommer sannolikt att vilja veta hur bolaget förhåller sig till detta.

Kanske öppnar den nya börsen inte bara för ett inflöde av nytt kapital,  utan även av idéer om företagsansvar?

Kommentera

Under ansvarsfulla investeringar (SRI), csr, laos, miljö

december 2010

Ny rapport ger rekommendationer för knepiga MR-situationer

Hur kan multinationella företag som är verksamma i länder märkta av korruption, förtryck och konflikter lyckas med konststycket att samtidigt respektera mänskliga rättigheter? Det försöker Swedwatch ge vägledning kring i en ny rapport som kom ut i dagarna.

Tänk om det var så enkelt att företag bara behövde följa lagar och regler, så tog de automatiskt ett tillräckligt socialt ansvar. Allt hade varit frid och fröjd, om det inte vore för faktorer som svaga rättssamhällen, korruption och olika normsystem. Många är de multinationella företag som står inför dilemmat att bedriva affärsverksamhet och samtidigt balansera motstridiga krav och förväntningar. Hur ska företag kunna värna rätten att fritt bilda fackföreningar i Kina, där staten inte tillåter detta? Hur ska utländska bolag kunna respektera yttrandefriheten samtidigt som regeringen kräver att den begränsas? Hur ska ett gruvbolag i Papua-provinsen i Indonesien upprätthålla tillräcklig säkerhet kring sin verksamhet utan att bli en part i konflikten mellan militären och självständighetsrörelsen?

I sin nya rapport Passive observers or active defenders of human rights? tar Swedwatch upp just dessa exempel (och fler därtill) för att belysa hur multinationella företag kan värna mänskliga rättigheter när den enkla vägen istället vore att kränka dem.

Ledordet är due diligence, det vill säga att kartlägga, analysera och ta fram någon form av handlingsplan för de människorättsrisker som är förknippade med att bedriva verksamhet i ett visst land eller region. Swedwatch trycker också på vikten av att involvera lokala aktörer för att genomföra den processen. Generellt sett tycker organisationen att det är bättre att närvara i ett land och försöka hitta vägar att värna mänskliga rättigheter även när det är knepigt, än att protestera genom att dra sig ur.

Läs gärna rapporten, som bland annat beskriver hur företag som Hewlett-Packard, Google och Freeport agerat i människorättsfrågor i Asien, och som ger rekommendationer för hur företag (och de som investerar i förertagen) bör tackla uppgiften att respektera och värna de mänskliga rättigheterna. Förutom att ge råd till vilsna företag så kan den tjäna som diskussionsunderlag för den komplexa frågan om företags samhällsansvar.

Kommentera

Under csr, indonesien, kina, mänskliga rättigheter

november 2010

Trendspaning: Ökat intresse för ansvarsfulla investeringar i Asien

När vi pratar om ansvarsfulla och hållbara investeringar – eller Socially Responsible Investment (SRI) som det ofta kallas –  så är det sällan Asien nämns i samma mening. Det är liksom inte där ”det händer” på det området. Men det kan bli ändring på det, för den finansiella sektorn i Asien börjar visst få upp ögonen för hållbarhetsfrågor. Vi listar tre tecken i tiden:

1. NYTT HÅLLBARHETSINDEX: I september i år lanserades ett nytt marknadsindex med hållbarhetsinriktning i Kina, CSI ECPI China ESG 40 Equity Index. Det utgörs av 40 kinesiska bolag listade antingen på Shanghai- eller Shenzhenbörsen. Bolagen ska vara särskilt bra på miljö, socialt ansvar och bolagsstyrningsfrågor (”corporate governance”) för att kvala in. En talesperson för det nya indexet uttryckte till media:

”China is a rapidly growing and fascinating market; however, companies not respecting international standards and lacking transparency can expose investors to innumerable risks. The CSI ECPI China ESG 40 Equity Index is not only a valuable tool for investors looking for potential opportunities to invest in China, but will also encourage Chinese companies to raise their ESG benchmark.”

Sedan tidigare finns Shanghaibörsens Corporate Governance Index och Corporate Social Responsibility Index. (Läs mer om ansvarsfulla investeringar i Kina här.)

2. BÖRSEN VILL SPORRA FÖRETAGSLEDARE: Häromdagen sjösatte Bursa Malaysia något som kallas Business Sustainability Programme. Det syftar till att sporra företagsledare att ta ett fastare grepp om hållbarhetsfrågor och att föra upp arbetet till styrelsebordet. Programmet utgörs bland annat av en kunskapsportal, föreläsningar/workshops och en skriftlig guide, som ska fungera som verktyg för företagsledare för att driva hållbarhetsfrågor och att integrera dem i den övriga verksamheten. I ett pressmeddelande  säger börsens ordförande:

”Our Programme has been tailored to show companies the relevance of sustainability and how to practice sustainability in its truest form.”

Dessutom planerar Bursa Malaysia att lansera ett eget hållbarhetsindex inom en nära framtid, något man hoppas ska fungera som en katalysator för att fler SRI-fonder ska etablera sig på marknaden.

3. ANTALET SRI-FONDER ÖKAR: Organisationen AsriA meddelade tidigare i år att antalet SRI-fonder som finns tillgängliga på den asiatiska marknaden nu passerat 400-strecket. Den senaste uppgiften är att 419 SRI-fonder finns i regionen, och flest i Malaysia (146 – varav samtliga klassificeras som ”faith-based”), Japan (71), Korea (69) och Hong Kong (57).

Det är dock långt ifrån alla fonder som är inhemska – det stora flertalet är istället utländska SRI-fonder som erbjuds på nämnda marknader. En inte alltför avancerad gissning är dock att det ökande intresset för SRI kommer att leda till att vi får se fler asiatiska spelare lansera fonder med någon form av hållbarhetskriterier inom en snar framtid.

Kommentera

Under ansvarsfulla investeringar (SRI), kina, malaysia

november 2010

Plastpåsarnas tynande tillvaro

En ”nej till plastpåsar”-trend sveper över Asien just nu.

I delstaten Penang i Malaysia förbjuds plastpåsar i butiker från och med januari nästa år. Sedan juli 2009 har man haft ”no plastic day” på måndagar, tisdagar och onsdagar i varuhus och stora mataffärer, och under kampanjens fyra första månader sparade man 32,5 miljoner påsar. Nu tar man alltså ett steg till genom att helt förbjuda plastpåsar, i bland annat mataffärer, restauranger, apotek och bensinmackar.

Från och med november i år inför Filippinerna en avgift för plastpåsar i matbutiker vissa dagar i veckan. Så småningom vill man förbjuda plastpåsar i mataffärerna helt och hållet.

Även i Hong Kong kör man med konceptet ”no plastic day” sedan ett tag tillbaka. I somras införde man dessutom en plastpåse-skatt, i hopp om att det ska stimulera konsumenter att istället ta med sina egna påsar för att spara in en slant varje gång de handlar.

Singapore har haft en ”bring your own bag day”-kampanj sedan 2007, för att nämna ytterligare ett i raden av exempel.

Det här är välbehövliga initiativ, eftersom miljontals plastpåsar hamnar i soptunnan varje dag, och sedan letar sig vidare till allsköns ställen där man helst inte vill ha plast – våra hav är bara ett exempel. Samtidigt kan jag inte låta bli att undra vad som händer med alla de påsar i tyg och polyester som trängs i stora ställ vid kassan i mataffärerna på många ställen, och som det är tänkt att vi ska använda istället för plastpåsarna. Förutom all energi och material som åtgår att tillverka dem så vore det ju förstås inte bra om även de här påsarna hamnar på sopberget till slut…

Kommentera

Under csr, filippinerna, hong kong, konsumtion, malaysia, miljö, singapore

oktober 2010

Korea vill ta täten för förnyelsebar energi

Häromdagen meddelade Koreas regering att landet kommer att investera hela 40 biljoner won – cirka 236 miljarder kronor – i förnyelsebar energi de kommande fem åren. Landet har redan tidigare satsat mycket på förnyelsebar energi och detta tillskott innebär förstås en betydande injektion till den fortsatta utvecklingen på området.

Förhoppningen är att detta ska bli en ”grön” tillväxtmotor för landet. Regeringen räknar med att det fram till år 2015 kommer att skapas 110 000 nya jobb tack vare satsningen.

Den globala efterfrågan på förnyelsebar energi har växt med 28 procent per år de senaste fem åren, så det finns förstås all anledning att försöka ta en tätposition. Korea hoppas bli en av världens fem mest framstående länder på det här området inom fem år.

Genom nya regler försöker den koreanska regeringen stimulera både den offentliga och privata sektorn till att bli grönare: En ny lag gör gällande att elbolag innan 2022 måste ha säkerställt att minst 10 procent av den el de erbjuder sina kunder kommer från förnyelsebara energikällor. Från och med nästa år ska dessutom alla offentliga byggnader över en viss storlek ersätta 10 procent av sitt energibehov med el från förnyelsebara energikällor. År 2020 ska den siffran vara 20 procent.

Landets gröna politik har förstås inte bara miljömässiga och ekonomiska skäl i ryggen – det är också en säkerhetspolitisk fråga för det importberoende Korea. Oaktat den bakomliggande drivkraften så kan vi hoppas att satsningen väcker tävlingsinstikten hos andra regeringar, och att fler försöker göra anspråk på en topposition inom området förnyelsebar energi. Det skulle kunna sporra såväl teknologisk som ekonomisk utveckling och – förstås – ett stort kliv bort från den miljöförstörande fossilbränsleberoende tillvaro vi alltför länge har fört.

Kommentera

Under csr, förnyelsebar energi, klimat, korea, miljö