Fotbolls-VM är i full gång och glädjeyran och entusiasmen i Sydafrika och i världens TV-soffor och barer vet inga gränser. Men fullt så lustfyllt är det inte i de asiatiska fabriker som tillverkar själva fotbollarna. Tretton år efter de upprörande uppgifterna om att pakistanska barn sydde fotbollar för några ören i timmen är situationen fortfarande inte vidare bra på flera håll.
International Labor Rights Forum (ILRF) har tittat närmare på de fyra länder med mest bolltillverkning, nämligen Pakistan, Kina, Thailand och Indien. I en nyutgiven rapport från organisationen finns gott om exempel på orimliga arbetsförhållanden. I en fabrik i Kina arbetade de anställda upp till 21 timmar per dag under högsäsong, utan en enda dag ledig på en hel månad. I en del indiska fabriker fanns varken rent dricksvatten eller tillgång till toalett. I Pakistan uppgav hälften av de över 200 intervjuade arbetstagarna att de tjänade mindre än den lagstadgade minimumlönen. Och så vidare.
En anledning till att det är svårt att få bukt med problemen är att mycket av fotbollstillverkningen sker i hemmen eller av leverantörernas underleverantörer (s.k. “stitching centres”) och ofta sker det på tillfällig basis. En sådan fragementerad leverantörskejda försvårar förstås möjligheterna till att kontrollera arbetsvillkoren för de som syr bollarna. Det leder också till att arbetstagarna är mer utsatta än annars, och deras situation utnyttjas ofta till att betala sämre löner och på andra sätt bryta mot deras rättigheter.
Så vad göra? Vad gäller just VM så skulle förstså FIFA kunna engagera sig ännu lite mer för att ställa krav på den produkt som ju trots allt utgör själva kärnan i deras verksamhet, om man säger så (men redan idag så gör man åtminstone ett försök i den riktningen). Som vanligt behöver dessutom de köpande sportföretagen ta sig ytterligare en funderare på hur de kan styra upp produktionsapparaten så att de skapar förutsättningar för att tillverka deras produkter på ett okej sätt. Och visst jobbas det hårt på flera fronter för att saker och ting ska bli bättre, men det räcker inte. Min fotbollshälsning till dessa företag är: Tag kontrollen över produktionen! Det är ju ert jobb. Om affärsmodellen omöjliggör att fotbollarna tillverkas på vettiga villkor så kanske man måste tänka om på något sätt?
Redan idag finns rättvisemärkta fotbollar att tillgå på marknaden. Vore det inte en bra målsättning inför nästa VM att alla bollar på planen är garanterat schysst tillverkade? Jag tror att jag hörde ett “ja” från VM-bollstillverkaren Adidas där, eller?
