Foto: chinadaily.com.cn
Kina har än så länge bara en fond med någon form av CSR-inriktning. Industrial Social Responsibility Fund lanserades i maj 2008, av Aegon-Industrial Fund Management Co. Den väger in ekonomiska faktorer, miljökriterier, socialt ansvar, och efterlevnad av skattelagstiftning och arbetslagstiftning. Finansiellt sett har fonden haft en bra utveckling: Mätt från lanseringen och fram till sista juni 2009 har den slagit marknaden med närmare 47 %.
Fonden är fortfarande den enda av sitt slag i Kina, men en andra fond med någon typ av CSR-inriktning är visst på gång att lanseras inom kort, av CCB Principal Asset Management Co. Ltd.
Sommaren 2009 sjösattes landets första marknadsindex med CSR-kriterier av shanghaibörsen: SSE Social Responsibility Index. Det består av 100 företag som anses ha en god CSR-prestanda. Syftet med indexet är ”att stimulera företag att ta socialt ansvar och att utgöra ett underlag för investerare”. Ett andra index lär vara på gång, också det vid Shanghaibörsen.
Enligt BSR, en organisation som undersökt den kinesiska marknaden närmare, så drivs inte utvecklingen för den här typen av produkter främst av efterfrågan; många kunder till fondförvaltarna vet nämligen inte nödvändigtvis vad CSR innebär eller hur det relaterar till finansiella investeringar. Tillväxten stimuleras snarare av en vilja från fondföretagens sida att diversifiera sig och sticka ut från konkurrenterna. Åtminstone var det så de gick till när den ovan nämnda första fonden togs fram, menar BSR.
Pensionsfonder och CSR
Det är alltid intressant att titta närmare på hur pensionssystemet ser ut när man diskuterar investeringar med CSR-kriterier i en länderkontext. På marknader där CSR-inriktade investeringar är ett utbrett fenomen (eller socially responsible investment som det ofta kallas) står pensionfonderna ofta för en stor del av ägandet på aktiemarknaden och har dessutom inte sällan en uttalad policy om att beakta bolagens CSR-arbete, vilket förstås kan vara speciellt motiverat för långsiktiga ägare. I Sverige har AP-fonderna ett formellt krav på sig att ta hänsyn till miljö och etik, och liknande regler gällar i ett flertal andra länder.
I Kina är dock pensionssystemet jämförelsevis outvecklat. Bara en femtedel av befolkningen omfattas av pensionssystemet idag, och pensionsfonder står för 0,8 % av ägandet på aktiemarknaden. Samtidigt har omfattande reformer skett på området och många bedömare menar att Kinas pensionssystem så småningom kommer att växa till att bli det största i världen. Då är det mycket möjligt att CSR-tänket nästlar sig in på finansmarknaden i större utsträckning. Intressant nog har Kinas största pensionsfond, National Social Security Fund of China (NSSF), angett ”ansvarsfulla investeringar” som en av sina fyra kärnprinciper, och har uttryckt intresse för att lära sig mer om hur CSR relaterar till investeringsprocessen från erfarna utländska aktörer.
Framtidsutsikter
Samtidigt som marknaden för den här typen av investeringar ännu är underutvecklad i landet tror jag att det finns goda utsikter att både Kina och andra asiatiska länder där CSR-medvetenheten på finansmarknaden nu bara är i sin linda kommer att ta ett skutt förbi de särskilt etik- eller CSR-stämplade fonderna, och gå direkt till en naturlig integrering av CSR-perspektiv i investeringsprocessen.
Men för att det ska kunna ske behövs åtminstone två saker:
1. Mer kunskap. Liksom på många andra håll i världen har många investerare i Kina begränsad kunskap om hur olika aspekter av CSR är relevant för affärsverksamheten, och det är ännu ingen het fråga i finanssfären här. Här kan intresseorganisationer som Association for Sustainable & Responsible Investment in Asia (AsriA) och liknande aktörer spela en viktig roll för att höja den allmäna kunskapnivån hos analytiker och fondförvaltare. Säkert finns en del att lära av utländska aktörer, men det är också sannolikt att det kommer att uppstå kina-specifika analysmodeller och angreppssätt.
2. Mer transparens. För att investerare ska kunna göra en vettig analys och utvärdering av bolagen behövs tydlig och relevant information. Förmodligen kan investerarna spela en avgörande roll i att driva på en utveckling mot ökad öppenhet: Forskning om den svenska marknaden visar att investerare har haft en betydande påverkan på stockholmsnoterade bolag att rapportera mer och tydligare kring sina mål, strategier och resultat kring CSR-relaterade frågor. Jag förutspår att vi kommer att se samma förlopp i Kina. Men, här mer än på andra ställen, kommer det också att behövas formella regleringar för att ge transparensen en skjuts framåt: Eftersom många bolag har en majoritetsägare i form av staten, en familj eller ett holdingbolag är det inte alltid som enskilda mindre ägare kan lägga så stor kraft bakom önskemål om ökad transparens. Det finns förvisso redan en del riktlinjer och regleringar på området och allt fler kinesiska bolag har börjat hållbarhetsrapportera, men mer stimulans behövs.
För den som vill lära sig mer om hur CSR och finansmarknaden hänger ihop i Kina rekommenderas den fullmatade rapporten Sustainable Investment in China 2009 från BSR.
