I oktober lanserades kampanjen Asia Floor Wage (AFW) av elva asiatiska, europeiska och amerikanska fackföreningar och organisationer som förespråkar bättre arbetsvillkor. Syftet med AFW är att höja minimilönerna i klädbranschen.
Lönerna för de asiatiska arbetstagare som tillverkar merparten av de kläder som hänger i allas våra garderober är fortsatt mycket låga, ibland så låga att de inte går att leva på. Det är ofta svårt för arbetstagarna att göra något åt situationen. Det kan bero på att det inte finns möjlighet att bilda fackföreningar eller att sluta kollektivavtal, men också på att höjda löner kan leda till högre priser och därmed till att köpande företag väljer att byta till en billigare leverantör.
AFW vill därför lansera en global förhandlingsstrategi för höjda löner, för att löntagarna ska nå över fattigdomsnivå och för att de vinster som görs genom leverantörskedjan ska fördelas mer rättvist. AFW vill lägga ett ”golv” (därav uttrycket floor wage) under den prispress och därmed lönepress som köpande företag sätter på tillverkande företag.
Formel för levnadslöner
Den grundläggande idén är att mimilönerna i de olika asiatiska länderna ska komma upp i levnadslönenivå. En levnadslön är, precis som det låter, en lön som är tillräckligt hög för att man ska kunna leva av den. AFW har ägnat mycket möda åt att försöka ta reda på vad det innebär i olika länder, och har kommit fram till en formel för en floor wage som tar hänsyn till kostnader för mat, levnadsomkostnader (boende, transport med mera), hur många personer varje löntagare försörjer, och hur långa arbetsdagar lagen tillåter.
AFW riktar sin kampanj till regeringar i produktionsländerna och i de köpande länderna, till leverantörerna och köparna, och till arbetstagarna själva.
Klädbranschen positiv
H&M:s CSR-chef Ingrid Schullström skriver om initiativet på företagets hemsida (6/10) och lyfter speciellt fram Bangladesh, som har de lägsta minimilönerna i Asien (0.7-1,7 USD per dag, enligt AFW). H&M har redan fört diskussioner med sina leverantörer i Bangladesh om huruvida det är möjligt för dem att höja lönerna, och har erbjudit sig att betala högre priser ifall det behövs för att möjliggöra en löneökning. Men leverantörerna vill trots detta inte höja lönerna, eftersom de fruktar att andra köpare kanske inte skulle vara lika villiga att betala högre priser, och istället vända sig till en konkurrerande leverantör. Ingrid Schullström menar att lönesättning därför inte är en fråga för enskilda leverantörer, utan behöver lösas på bredare front genom lagstiftning, fackföreningar, kollektivavtal eller frivilliga initiativ inom klädbranschen, och välkomnar därför AFW.
Enligt AFW är många i branschen positiva till kampajen. Anannya Bhattacharjee som är koordinator på AFW säger i en intervju med Committee for Asian Women att hon är optimistisk eftersom kraven är rimliga och eftersom köpande företag har kommit till en punkt då de inser att dåliga arbetsvillkor inte bara är problematiskt för de berörda arbetstagarna utan också är till nackdel för den egna affärsverksamheten.
