januari 2010

Restaurangkedjor i Hong Kong och Singapore drar ner på matsvinnet

Visste du att vi svenskar slänger 100 kilo mat var om året? Då pratar vi ätlig mat, inte skal och ben och sånt som det är naturligt att rensa bort. I Hong Kong är motsvarande siffra nästan dubbelt så hög. Det är inte bara dåligt för plånboken, det är också en miljöbov som heter duga. Men lösningar finns förstås, inte minst bland företag som försöker förvandla matöverflödet till något som gör nytta.

När vi pratar mat och klimat tänker vi oftast på hur kött och grödor odlas och transporteras. Men det finns en annan dimension som inte alls är oviktig i sammanhanget, och det är all den mat vi slänger och som därmed har tagit en massa miljöpåverkande resurser i anspråk helt i onödan. Det går åt flera miljarder liter vatten för att framställa all den mat vi slänger, för att inte tala om alla ton konstgödsel, alla hektar skog som omvandlats till åkermark, alla mil av transporter och andra miljöpåverkande procedurer, bara för att den färdiga produkten ska hamna i en soppåse. 

Dessutom hävdar vissa att slängd mat är en global rättvisefråga: Enligt experter som citeras i The Guardian så skulle man kunna rädda minst 1 miljard människor från svält om britter och amerikaner slängde mindre mat. Argumentet är att den totala tillgången på mat i världen då skulle öka, livsmedelspriserna skulle gå ner och därmed skulle fler personer i fattiga delar av världen skulle få råd att köpa mer mat. Ett förenklat argument, förvisso, men kanske värt att fundera på.

Vad gör då företagen åt det överflöd av mat som tycks vara legio i välmående länder? Flera företag har kommit på lösningar för att ta hand om det som annars skulle slängas. Ett exempel som jag noterat i Hong Kong är Pret A Manger (som säljer lunchmackor och liknande) som affischerar i sina restauranger om att man vid dagens slut skänker bort all osåld mat till behövande. I Singapore är Apex-Pal, som äger restaurangkedjor i hela Sydostasien, det första företaget i stan att i egen regi omvandla matreser till energi. Det behövs, eftersom det slängs tillräckligt med mat i Singapore under ett år för att fylla 890 simbassänger. Dessutom räknar Apex-Pal att spara runt 300 000 singaporedollar om året på att börja återvinna.

Att omvandla mat till biogas är förmodligen det vanligaste sättet att ta tillvara på matrester, men jag funderar på om inte vissa livsmedelsproducenter skulle kunna göra ännu mer nytta om den mat de producerade helt enkelt var tillräckligt välgjord och god för att att vi skulle vilja äta upp hela rätten, till exempel genom att dra ner lite på matfusket? Det vore väl miljöansvarigt om något?

Det här TV-inslaget från Hong Kong ger både exempel på lösningar för att ta hand om slängd mat och förklarar varför vi borde se till att inte ta mer på tallriken än vi tänkt äta upp. 

För den som vill lära sig mer om hur man kan minska svinnet i sitt eget hushåll rekommenderas den här lättlästa broschyren från Konsumentföreningen Stockholm: Släng inte maten! En liten klimatsmart guide om mat.

Kommentera

Under csr, hong kong, klimat, miljö, singapore

januari 2010

CSR i Asien: Nu också i Affärstidningen CSR i Praktiken!

Idag har vi den stora glädjen att få meddela att du numera även kan läsa artiklarna som publiceras på den här sidan i affärstidningen CSR i Praktiken.se. Det är en fantastiskt matnyttig sajt som startades för några år sedan och som numera får anses vara den mest uppdaterade, intressanta och lästa affärstidningen på CSR-tema.

Om du vill gå direkt till de artiklar som handlar om CSR i Asien kan du följa den här länken.

1 kommentar

Under csr

januari 2010

Worldmapper ger nya perspektiv på världen

I senaste numret av tidskriften Camino läser jag om Worldmapper, en karta som ger nya och väldigt spännande perspektiv på världen. Världskartan kan ritas om baserat på fördelningen av världsbefolkningens inkomst, internetanvändning, fruktexport… you name it. Nära 700 parametrar kan man laborera med i det här smarta verktyget, som tagits fram av forskare vid University of Sheffield.

Självklart blir jag nyfiken på hur Asien jämför sig med andra världsdelar på olika områden. Av  kartorna kan man bland annat lära sig följande:

  • Ostasien exporterar fem gånger så mycket kläder som någon annan del av världen.
  • Flest barnarbetare finns i Indien. Där finns dubbelt så många som Kina, där näst flest antal barn jobbar. Nio av de tio största territorierna med högst andel barnarbete återfinns i Afrika.
  • Det största antalet utrotninghotade djur- och växtarter återfinns i Ecuador, USA och Malaysia. De två länder som har störst andel utrotninghotade arter i sin totala flora och fauna är Maldiverna och Madagascar.
  • Växande städer är framför allt ett asiatiskt fenomen. Exempelvis räknar man med att andelen invånare som bor i städer i Indonesien kommer att ha ökat med 22 % från 2002 till 2015.

Kartorna utgör ett fantastikt underlag för att fundera kring balanser och obalanser i världen, och man undrar hur kartorna kommer att se ut om tio eller tjugo eller hundra år? Världens företag har förstås ett ganska stort finger med i spelet för att påverka det, tillsammans med politiker, gräsrotsorganisationer och alla vi andra som tillsammans är delaktiga i samhällets utveckling.

Klädexport enligt Worldmapper

Kommentera

Under csr

december 2009

Indien vill göra CSR till handelsvara

Årets kanske konstigaste förslag i CSR-sfären kommer från Indien. Regeringen vill försöka ta fram ett sätt att översätta företags CSR-arbete till siffor så att man ska kunna handla med CSR-enheter på en börs.

Ett handelssystem för CSR, som också är kopplat till någon form av skatteincitamet, skulle motivera företag att på allvar komma igång med olika CSR-initiativ, menar företrädare för Indiens regering.

Salman Khurshid är ansvarig minister för företagsrelaterade frågor och till Economic Times säger han: “Today, for charity, you get tax exemptions and for CSR you get nothing.” 

Och vidare: “I think there must be a way of quantifying it (CSR) and there must ultimately be available a trader or an exchange to deal in CSR credits.”

Det är inte helt lätt att förstå logiken bakom ett handelssystem för CSR. Många i och omkring företagssfären menar ju att CSR handlar om att identifiera och hantera affärsnära risker och möjligheter på temat miljö, arbetsrätt och mänskliga rättigheter. Och man kan därför undra: Om ett företag bestämmer sig för att minska sin miljöpåverkan, exempelvis genom att förändra sina produkter så att en större andel återvinningsbart material används, så kan det ju förvisso hända att detta CSR-initiativ kan kvantifieras på olika sätt (investeringskostnader för produktutvecklingen, minskad miljöpåverkan, osv) – men hur ska detta kunna handlas med? Vem ska handla med vem och med vad? Kan vi också börja handla med varandras forskning och utveckling, eller med varandras jämställdhetsarbete?

Är det bara jag som tycker att detta verkar lite konstigt?

1 kommentar

Under csr, indien

december 2009

Få CSR-produkter på Kinas finansmarknad – men fler på gång

Marknaden för fonder och index  som tar hänsyn till bolags CSR-prestanda i sin analys och förvaltning har växt stadigt i ekonomiskt utvecklade länder de senaste 1o åren. Men hur ser det ut med den saken i Kina? En ny rapport från BSR visar att det börjar hända saker även här, om än i liten skala.

Foto: chinadaily.com.cn

Kina har än så länge bara en fond med någon form av CSR-inriktning. Industrial Social Responsibility Fund lanserades i maj 2008, av Aegon-Industrial Fund Management Co. Den väger in ekonomiska faktorer, miljökriterier, socialt ansvar, och efterlevnad av skattelagstiftning och arbetslagstiftning. Finansiellt sett har fonden haft en bra utveckling: Mätt från lanseringen och fram till sista juni 2009 har den slagit marknaden med närmare 47 %.

Fonden är fortfarande den enda av sitt slag i Kina, men en andra fond med någon typ av CSR-inriktning är visst på gång att lanseras inom kort, av CCB Principal Asset Management Co. Ltd.

Sommaren 2009 sjösattes landets första marknadsindex med CSR-kriterier av shanghaibörsen: SSE Social Responsibility Index. Det består av 100 företag som anses ha en god CSR-prestanda. Syftet med indexet är ”att stimulera företag att ta socialt ansvar och att utgöra ett underlag för investerare”. Ett andra index lär vara på gång, också det vid Shanghaibörsen.

Enligt BSR, en organisation som undersökt den kinesiska marknaden närmare, så drivs inte utvecklingen för den här typen av produkter främst av efterfrågan; många kunder till fondförvaltarna vet nämligen inte nödvändigtvis vad CSR innebär eller hur det relaterar till finansiella investeringar. Tillväxten stimuleras snarare av en vilja från fondföretagens sida att diversifiera sig och sticka ut från konkurrenterna. Åtminstone var det så de gick till när den ovan nämnda första fonden togs fram, menar BSR.

Pensionsfonder och CSR

Det är alltid intressant att titta närmare på hur pensionssystemet ser ut när man diskuterar investeringar med CSR-kriterier i en länderkontext. På marknader där CSR-inriktade investeringar  är ett utbrett fenomen (eller socially responsible investment som det ofta kallas) står pensionfonderna ofta för en stor del av ägandet på aktiemarknaden och har dessutom inte sällan en uttalad policy om att beakta bolagens CSR-arbete, vilket förstås kan vara speciellt motiverat för långsiktiga ägare.  I Sverige  har AP-fonderna ett formellt krav på sig att ta hänsyn till miljö och etik, och liknande regler gällar i ett flertal andra länder. 

I Kina är dock pensionssystemet jämförelsevis outvecklat. Bara en femtedel av befolkningen omfattas av pensionssystemet idag, och pensionsfonder står för 0,8 % av ägandet på aktiemarknaden. Samtidigt har omfattande reformer skett på området och många bedömare menar att Kinas pensionssystem så småningom kommer att växa till att bli det största i världen. Då är det mycket möjligt att CSR-tänket nästlar sig in på finansmarknaden i större utsträckning. Intressant nog har Kinas största pensionsfond, National Social Security Fund of China (NSSF), angett ”ansvarsfulla investeringar” som en av sina fyra kärnprinciper, och har uttryckt intresse för att lära sig mer om hur CSR relaterar till investeringsprocessen från erfarna utländska aktörer.

Framtidsutsikter

Samtidigt som marknaden för den här typen av investeringar ännu är underutvecklad i landet tror jag att det finns goda utsikter att både Kina och andra asiatiska länder där CSR-medvetenheten på finansmarknaden nu bara är i sin linda kommer att ta ett skutt förbi de särskilt etik- eller CSR-stämplade fonderna, och gå direkt till en naturlig integrering av CSR-perspektiv i investeringsprocessen. 

Men för att det ska kunna ske behövs åtminstone två saker:

1. Mer kunskap. Liksom på många andra håll i världen har många investerare i Kina begränsad kunskap om hur olika aspekter av CSR är relevant för affärsverksamheten, och det är ännu ingen het fråga i finanssfären här. Här kan intresseorganisationer som Association for Sustainable & Responsible Investment in Asia (AsriA) och liknande aktörer spela en viktig roll för att höja den allmäna kunskapnivån hos analytiker och fondförvaltare. Säkert finns en del att lära av utländska aktörer, men det är också sannolikt att det kommer att uppstå kina-specifika analysmodeller och angreppssätt.

2. Mer transparens. För att investerare ska kunna göra en vettig analys och utvärdering av bolagen behövs tydlig och relevant information. Förmodligen kan investerarna spela en avgörande roll i att driva på en utveckling mot ökad öppenhet: Forskning om den svenska marknaden visar att investerare har haft en betydande påverkan på stockholmsnoterade bolag att rapportera mer och tydligare kring sina mål, strategier och resultat kring CSR-relaterade frågor. Jag förutspår att vi kommer att se samma förlopp i Kina. Men, här mer än på andra ställen, kommer det också att behövas formella regleringar för att ge transparensen en skjuts framåt: Eftersom många bolag har en majoritetsägare i form av staten, en familj eller ett holdingbolag är det inte alltid som enskilda mindre ägare kan lägga så stor kraft bakom önskemål om ökad transparens. Det finns förvisso redan en del riktlinjer och regleringar på området och allt fler kinesiska bolag har börjat hållbarhetsrapportera, men mer stimulans behövs.

För den som vill lära sig mer om hur CSR och finansmarknaden hänger ihop i Kina rekommenderas den fullmatade rapporten Sustainable Investment in China 2009 från BSR.

Kommentera

Under ansvarsfulla investeringar (SRI), csr, kina

december 2009

Dåliga villkor för Tomtens medhjälpare

För några år sedan undersökte Swedwatch och Fair Trade Center hur det såg ut i tomtens verkstad – det vill säga i de fabriker i Kina som tillverkar leksaker som sedan hamnar under våra svenska julgranar. Det såg inget vidare ut.  Låga löner och långa arbetsdagar var vanligt förekommande. Nu har man gjort en uppföljning, och finner att förhållandena förbättrats. Men de är fortfarande inte bra.

80 % av världens leksaker tillverkas i Kina.  I Sverige köper vi leksaker för 4,6 miljarder kronor om året, och den största andelen just kring jul.

Helst vill vi inte tänka på att leksakerna som våra barn använder kan ha tillverkats av andra barn, eller av kvinnor som lämnat sina barn för att tjäna fyra kronor per timme i en fabrik långt hemifrån. Men det är bra att bli påmind ibland om att det är så kan se ut, för då kan trycket öka på företagen att göra sitt yttersta för att hitta lösningar på problemen.

I en ny rapport undersöks arbetsvillkoren på ett antal kinesiska fabriker som levererar leksaker till Lekia, Leklust, Barnens Hus, Brio, TopToy, Åhléns, Coop och Ica. Förvisso har en del saker blivit bättre sedan den förra undersökningen 2004; exempelvis garanterar fler fabriker skriftliga anställningskontrakt (vilket det är lag på i Kina) och minst en ledig dag i veckan. Samtidigt är det inte ovanligt att arbetsveckan uppgår till 70 timmar och inför jul till 90 timmar.

Så här skriver Swedwatch:

En omfattande kartläggning av villkoren i leksaksbranschen visar att många av de kinesiska arbetare som tillverkar träleksaker, dockor och leksaksbilar till våra barn tvingas arbeta långa dagar, ibland sju dagar i veckan. På deras önskelista står kortare arbetsdagar, rätten att förhandla kollektivt och en lön som det går att leva på. Månaderna innan jul är arbetstiderna extra långa för att de svenska butikerna ska hinna få sina leveranser i tid.

Men det är egentligen inte de dåliga arbetsförhållandena som är förvånande – detta är ju knappast den första rapporten på samma tema - utan snarare att tre av de åtta företagen inte ens ställer några krav på arbetsvillkoren hos sina leverantörer (Lekia, Leklust och Barnens Hus). Var är ansvarskänslan, var är hållbarhetstänket, och var är kontakten med den egna marknaden – med de kunder, ägare och anställda som har högre förväntingar på ambitionsnivån i affärsverksamheten än detta?

Se SVT:s inslag om rapporten här.

Ladda ner rapporten Reviewing Santa’s workshop här.

Kommentera

Under arbetsvillkor, csr, kina

november 2009

Hållbar semester i Asien

Intresset för ekoturism växer i världen, och allt fler destinationer erbjuder nu olika fomer av semestrande i samklang med naturen. Inriktningen och ambtionsnivån skiftar – medan några erbjuder fågelskådning men inte tar miljöhänsyn på själva anläggningen, tar andra ett helhetgrepp och inför system för att bli självförsörjande på el och vatten. Några exempel på ekoreko semesteranläggningar i Asien återfinns på resebokningssajten Agodas lista, som vi publicerar här:

tongsai bay

www.tongsaibay.co.th

Texten om respektive anläggning är ett översatt sammandrag från Agodas hemsida.

1. The Tongsai Bay, Koh Samui, Thailand

Förutom att utveckla hållbara lösningar för avfallshantering, återvinning och energibesparing så samverkar hotellet med lokalsamhället, och har byggt en koldioxidsnål skola. Man samarbetar även med andra hotell på ön för att se till Koh Samui bevarar sin vackra natur för framtida generationer.

2. Alila Ubud och Alila Manggis, Bali, Indonesien

Båda anläggningarna har riktlinjer för att minska sin påverkan på miljön, och främjar miljövänliga aktiviteter såsom vandring, cykling och balinesiska matlagningslektioner.

3. Sofitel Angkor Phokeethra Golf & Spa Resort, Kambodja

Detta är det enda hotellet i Kambodja som har vunnit Asean Energy Award. Hotellets moderbolag Accor är involverat i ett antal program för att minska fattigdomen i Seam Reap. Anläggningen köper lokalt tillverkade produkter för att bedriva sin verksamhet, inklusive livsmedel från lokala bönder, och anställer personal från närliggande samhällen.

4. El Nido Resorts, Miniloc Island, Filippinerna

Anläggningen  minimerar sitt avfall genom återvinning, energisparar, och sänder all personal på en fem dagar lång utbildning som kallas ”BE G.R.E.E.N.” (Guard, Respect, Educate El Nido). Man samarbeter med lokala organisationer för att sanera kusterna och övervaka Miniloc-öns ekosystem. En databas med lokala växter och djur finns på anläggningens hemsida.

5. The Frangipani Langkawi Resort & Spa, Langkawi, Malaysia

Semesteranläggningen hjälper till att bevara den lokala miljön genom att minska sin resursförbrukning, minimera energianvändningen, endast använda miljövänliga tvätt-och rengöringsmedel, och rena avloppsvatten genom våtmarker som utgör ett naturligt biologiskt filter.

6. Banyan Tree, Bintan Island, Indonesien

Arkitekterna som ritade anläggningen ansträngde sig särskilt för att undvika att hugga ner träd. Man byggde ett ”Conservation Lab” för att bevara den omgivande regnskogen, där träden är 50 till 100 år gamla, och som innehåller en del sällsynta arter. För att värna den känsliga miljön och samtidigt hjälpa till att bevara inhemska yrkestraditioner stödjer Banyan Tree Bintan en lokal by genom att anställa ett nätverk av mer än 40 hantverkare och länka dem till partnerprojekt i hela regionen.

7. Hotel de la Paix, Kambodja

Hotellet sponsrar ett flertal initiativ till stöd för lokalsamhället, inklusive ett centrum för sömnadsutbildning för missgynnade Khmer-kvinnor. Systerhotellet, Shinta Mani, driver ett utbildningsprogram som stöder unga kambodjaner från högriskområden. Hotellet erbjuder också gäster möjlighet att sponsra studenter eller skänka cyklar, brunnar och grisar till lokala familjer.

8. The Orchid Hotel, Mumbai, Indien

Här finns kompost för sopor och en vattenreningsanläggning som återvinner avloppsvatten. Gästerna har möjlighet att trycka på en grön knapp som ökar rummets temperatur med 2 grader stegvis under två timmar, vilket minskar strömförbrukningen för luftkonditioneringen. Galgar gjorda av sågspån och naturliga insektsbekämpningsmedel är andra exempel på hotellets hållbarhetsarbete.

9. Soneva Fushi by Six Senses, Maldiverna

Listan över gröna initiativ omfattar trädplanteringsprojekt, kampanjer för att förbjuda hajfiske och ett program för klimatkompensering som investerar i ett vindkraftverk i Indien. Soneva Fushi har också en egen marinbiolog som utbildar gäster och ser till att dykutflykter inte skadar den lokala miljön. En av de vägledande principerna är Slow Life, ett synsätt som betonar ”långsamma” sysselsättningar såsom naturvandringar, stjärnskådning och icke-motoriserade vattensporter.

10. Kingfisher Bay Resort and Village, Fraser Island, Australien

I samarbete med University of the Sunshine Coast driver anläggningen ett forsknings-och utbildningscenter som noga övervakar öns natur. Guidade eko-turer omfattar allt från mangroveskogar till den aboriginska kulturen. Avfall komposteras och omvandlas till gödsel för anläggningens örtagård.

Kommentera

Under csr, hållbar turism

november 2009

Impactt: Bättre arbetsvillkor ger bättre produktivitet

Ett stort problem i tillverkningsländer i sydostasien är de allt för långa arbetsdagar och de allt för låga löner som är regel snarare än undantag. Men om leverantörer börjar betalar högre löner så borde väl rimligen varorna bli dyrare i inköp för kunderna (läs: västerländska bolag som outsourcat sin produktion)? Inte nödvändigtvis. Nya insikter från försök att förbättra arbetsvillkor i samarbete med fabriker i lågkostnadsländer ställer våra invanda uppfattningar om att högre lön och färre arbetstimmar ger dyrare produktion på ända.

Organisationen Impactt har i flera projekt visat att det är fullt möjligt att förbättra arbetsvillkor och samtidigt förbättra kvalitet och produktivitet hos underleverantörer i lågkostnadsländer, och därmed skapa värde inte bara för leverantören själv utan också för de köpande bolagen. Lösningen ligger i att aktivt engagera sig i det tillverkande företagets förutsättningar och möjligheter till utveckling, snarare än att stanna vid den nu så vitt spridda metoden med uppförandekoder och kontroller.

Ett exempel är ett pågående projekt tillsammans med brittiska klädföretaget New Look och en av deras leverantörer i Indien. I en första fas har man genomfört ett experiment med en test-produktionslina i 24 dagar. Fabriksarbetarna vid testlinan hade ledigt på bestämda dagar och arbetsskift som begränsades till cirka 10 timmar. De erbjöds också en bonus på 500 rupier om ett extra högt produktivitetsmål nåddes.

Försöket gick bra: Den första ordern blev klar två dagar tidigare än planerat, och produktionslinan mötte eller överskred sitt produktivitetsmål vid mer än hälften av de 24 försöksdagarna. Arbetstagarna arbetade i snitt två timmar mindre per dag än de som inte var vid testlinan. Frånvaron halverades. Fabriksledningen blev så nöjd att man dubblade bonusen till 1000 rupier.

Nu ska fabriken jobba tillsammans med produktivitetsexperter för att se om man kan replikera det här sättet att jobba i hela fabriken.

Ett annat exempel från Impactt är ett projekt som genomfördes 2001-2004 och som gick ut på att reducera övertidsarbete vid fabriker i Kina. 11 köpande bolag samverkade med en leverantör vardera för att identifiera orsakerna till övertidsarbetet. Vissa problem var de köpande bolagen själva orsak till, exempelvis kort orderläggning som ledde till svårigheter att hinna klart i tid, och därmed mer övertidsarbete. Andra problem fanns hos leverantören själv och kunde lösas genom utbildning och workshops av olika slag. På så vis kunde arbetstiden i de flesta fall reduceras, lönerna bibehållas eller höjas, och produktiviteten samtidigt förbättras. 

Kommentera

Under arbetsvillkor, csr, indien, kina

november 2009

Gucci vill värna regnskogen

Modebranschen har fått upp ögonen för att den kan hjälpa till att värna skogen, och därmed stävja klimatförändringar. Gucci har beslutat att helt avstå från att använda papper som kommer från indonesiska odlingar och regnskog.  

När skog avverkas frigörs koldioxid till atmosfären och bidrar till ökad växthuseffekt. Den snabba skövlingen av Indonesiens skogar står för 8 % av de globala koldioxidutsläppen. Det motsvarar de totala koldioxidutsläppen från alla bilar, lastbilar, bussar, flygplan och tåg i USA, enligt Rainforest Action Network (RAN).  Mycket av skogen avverkas dessutom illegalt.

Hela hösten har RAN försökt få med modebranschen på idén att sluta köpa papper som är producerat av fibrer från indonesiska skogar. Därför är det förstås en fjäder i hatten för RAN-kampanjen att Gucci Group nu har antagit en ny policy som innebär att man åtar sig att minska sin totala pappersanvändning, att helt sluta använda pappersfiber från skog med högt skyddsvärde, och att bara köpa pappersprodukter som är gjorda av återvunnet material eller är FSC-märkta. Det här innebär att inget papper – från kopieringspapper till shoppingpåsar – kommer att vara framställt av hotade skogar, inklusive regnskogen i Indonesien.

Gucci Group äger varumärkena Alexander McQueen, Balenciaga, Bottega Veneta, Boucheron, Gucci, Sergio Rossi, Stella McCartney och Yves Saint Laurent.

En talesperson för Gucci Group uttrycker:

“Standing rainforests are not a luxury, they’re a necessity if the world wants to stop climate change. Our actions are lowering our own carbon footprint, but we hope that they will also raise awareness inside the fashion industry that it’s possible for our industry to make a difference for rainforests and for the climate.”

Det är inte bara Gucci Group som tagit ett klimatfrämjande beslut om sin pappersanvändning inom ramen för RANs kampanj, utan gör gemensam sak med bland andra H&M och Tiffany & Co.

Kommentera

Under csr, klimat

november 2009

Utländska företags ansvar för yttrandefriheten på internet i Kina

En av de första saker som president Obama tog upp under sitt tre dagar långa besök i Kina, var hur viktigt det är att yttrandefriheten på internet värnas. Samtidigt tillhandahåller ett antal amerikanska bolag  teknik som möjliggör Kinas ”great firewall”, och har under flera års tid utstått kritik från konsumenter, människorättsaktivister och aktieägare.

the net in china

www.nicholsoncartoons.com.au

 

Det är knappast någon hemlighet att internet är hårt kontrollerat i Kina – hemsidor blockeras, innehåll censureras, och tjänster som Facebook och Twitter är inte tillåtna. Flera ”internetdissidenter” sitter fängslade för att ha uttryckt sina åsikter på nätet.

I dagarna har en forskningsstudie som jag genomfört om företags ansvar för yttrandefriheten på internet i Kina publicerats, i Journal of Business Ethics. Där förklarar jag hur de fyra amerikanska bolagen Yahoo!, Cisco, Microsoft och Google har kritiserats för att ha bistått den kinesiska regeringen med teknik för censurering och för att ha bidragit till att journalister har fängslats för sina åsikters skull.

Företagen befinner sig i ett dilemma som lätt kan uppstå i den ovanliga kombination som en öppen marknadsekonomi styrd av en auktoritär regim utgör: Antingen respekterar vi internationella överenskommelser om mänskliga rättigheter eller så riskerar vi att förlora vårt kommersiella kontrakt.

I studien har jag koncentrerat mig på hur aktieägare har försökt påverka företagen att ändra sitt beteende, och jag menar att aktieägare som bedriver ett aktivt ägarskap på CSR-området kan spela en viktig roll för att påverka normer för vad företags ansvar innebär, och var gränsen för företagets ansvar bör gå. Aktieägare kan tillsammans med andra intressenter vara ”normentreprenörer” för CSR.

De ovan nämnda internetbolagen har tidigare uttryckt att de är bakbundna av kinesiska regleringar, och att det är bättre att de erbjuder sina kommunikationstjänster på Kinas villkor än inte alls. Aktieägare har på olika sätt försökt påverka bolagen att inte underkasta sig den kinesiska regeringens krav. En sammanfattning av studien finns här.

Samtidigt ligger nyckeln till värnadet av yttrandefriheten i de styrande politikernas händer, och det är därför av central betydelse att frågan också drivs av aktörer i den politiska sfären. När Barack Obama under sitt kinabesök talade inför en skara studenter i Shanghai tog han upp ämnet, och sa bland annat:

”Jag är en varm anhängare av att inte ha några restriktioner på internet. Ju öppnare vi är desto mer kan vi kommunicera och forma världen tillsammans.” (Källa: DN)

Han tog också emot ett antal frågor om ämnet från publiken.

I bloggosfären har det efteråt uttryckts att talet var för lamt. Men samtidigt som det förvisso kunde ha lagts mer kraft bakom orden så är Barack Obamas tal inte bara en (indirekt) uppmaning till den kinesiska regeringen att värna yttrandefriheten. Genom att ta upp den känsliga frågan i ett öppet forum sätter han också ett exempel för och stärker idén om att utländska aktörer, inklusive företag, bör ha tillräckligt med råg i ryggen för att markera sin ståndpunkt inför kinesiska myndigheter.

Obamas tal sändes symtomatiskt nog inte live på nationell kinesisk TV utan enbart på lokal TV i Shanghai, och via två internetportaler, men med en hackig återgivning som gjorde det svårt att höra talet ordentligt, uppger AP.

Kommentera

Under akademisk forskning, ansvarsfulla investeringar (SRI), csr, kina, mänskliga rättigheter

Äldre inlägg